När den tyska regissören Falk Richter tar sig an ”Kung Lear” på Dramaten gör han en annan regissör till huvudperson: en dotter som ska ta över sin pappas ”Kung Lear”-uppdrag. Trots väl många omvägar i jakten på samtidrelevans bjuder uppsättningen på en effektfull teaterlek, skriver Jacob Lundström.
Vem har inte drömt om en värdig exit? Nödutgångarna lyser rött i den vita slottssalen på Dramatens stora scen, där en glänsande kungastaty ståtar i mitten. En överdimensionerad gloria hänger från taket och svarta fanor på de höga kulissväggarna, ordning och reda. Perfekt upplägg för ett stökigt tronskifte.
Ja, det börjar ungefär som vanligt i ”Kung Lear”, Shakespeares familjetragedi där inget riktigt blir som pappa tänkt sig. Peter Andersson är optimalt majestätisk i titelrollen för att det ska bli så effektfullt som möjligt när han tappar fotfästet.
När Lear kräver att hans tre döttrar ska bedyra sin kärlek innan de får dela på kungariket, smeker bara Regan (Karin Franz Körlof) och Goneril (Electra Hallman) pappa medhårs. Älsklingsdottern Cordelia (Victoria Dyrstad) vägrar göra sig till och blir landsförvisad på kuppen.
https://www.dn.se/kultur/kung-lear-blir-en-overdadig-pappauppgorelse-pa-dramaten/
